Jag är garanterat gravid. Det fick jag veta idag med besked! Idag är första fläskpannkakedagen! Jag vaknade i morse och kräktes nästan direkt. Sen har dagen bestått i att försöka dricka blåbärsoppa i små potioner.
Tyvärr har jag fått kraftiga känningar av panikångest i samband med illamåendet. Det verkar som om min kropp förknippar fysiskt illamående med ångest. Jag som trodde att jag skulle slippa känna dessa känslor igen. Värst är inte själva illamåendet utan rädslan för återfall och panikångestattacker. Jag vill inte att mitt barn ska fara illa. Jag hoppas så innerligt jag bara kan att jag mår bättre snart. Gråter floder och har svårt att sova. Drömmer mardrömmar och just nu är livet inte speciellt roligt.
Jag försöker hänga upp tillvaron på ett inlägg som jag fick i en forumtråd gällande ångest.
"Du får se illamåendet som ett brev från en liten som vill berätta att den kommer snart"
29/8 2007
Idag var vi på första besöket hos gynekologen. Han gjorden en gynundersökning och tog mitt blodtryck. Allt såg bra ut och han bekräftade min graviditet! Mitt blodtryck var 100/60.
I morgon bitti ska jag ta blodprover och lämna ett urintest. I nästa vecka när jag gått in i vecka 8 ska vi göra första VUL! Det ska bli jättespännande! Undrar vad de hittar? En eller kanske två små knoddar? :)
30/8 2007 Kvällen
Fick en klump i magen när jag läser om många som varit på VUL i vecka 6-8 och där de inte sett något foster utan bara en hinnsäck... Blir jätteorolig. Vill så gärna att mitt lilla barn ska må bra!
Vill egentligen inte skriva så mycket om det här. Det är så känsligt. Jag börjar gråta. Det illamående jag började känna av i vecka 7 övergick i ett återfall av min tidigare behandlade panikångest. Jag flög hem till Sverige för behandling och har fått Fluoxetin 20 mg utskrivet. Jag mår inte bra psykiskt, medicinen har inte börjat hjälpa än samt att jag känner sån oro för att medicinera med ssri under graviditeten. Är så rädd att något ska gå fel. Samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta graviditeten utan den hjälpen. Jag har inget val. Mår väldigt dåligt just nu.
Tyvärr har jag fått kraftiga känningar av panikångest i samband med illamåendet. Det verkar som om min kropp förknippar fysiskt illamående med ångest. Jag som trodde att jag skulle slippa känna dessa känslor igen. Värst är inte själva illamåendet utan rädslan för återfall och panikångestattacker. Jag vill inte att mitt barn ska fara illa. Jag hoppas så innerligt jag bara kan att jag mår bättre snart. Gråter floder och har svårt att sova. Drömmer mardrömmar och just nu är livet inte speciellt roligt.
Jag försöker hänga upp tillvaron på ett inlägg som jag fick i en forumtråd gällande ångest.
"Du får se illamåendet som ett brev från en liten som vill berätta att den kommer snart"
29/8 2007
Idag var vi på första besöket hos gynekologen. Han gjorden en gynundersökning och tog mitt blodtryck. Allt såg bra ut och han bekräftade min graviditet! Mitt blodtryck var 100/60.
I morgon bitti ska jag ta blodprover och lämna ett urintest. I nästa vecka när jag gått in i vecka 8 ska vi göra första VUL! Det ska bli jättespännande! Undrar vad de hittar? En eller kanske två små knoddar? :)
30/8 2007 Kvällen
Fick en klump i magen när jag läser om många som varit på VUL i vecka 6-8 och där de inte sett något foster utan bara en hinnsäck... Blir jätteorolig. Vill så gärna att mitt lilla barn ska må bra!
Vill egentligen inte skriva så mycket om det här. Det är så känsligt. Jag börjar gråta. Det illamående jag började känna av i vecka 7 övergick i ett återfall av min tidigare behandlade panikångest. Jag flög hem till Sverige för behandling och har fått Fluoxetin 20 mg utskrivet. Jag mår inte bra psykiskt, medicinen har inte börjat hjälpa än samt att jag känner sån oro för att medicinera med ssri under graviditeten. Är så rädd att något ska gå fel. Samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta graviditeten utan den hjälpen. Jag har inget val. Mår väldigt dåligt just nu.
Var på VUL i Kalmar den 6/9 och fick se min lilla ärta! :) Ett liten hjärta pickade och storleken var som en vindruva!
Idag var jag på inskrivning på mödravården i Sverige. Träffade en väldigt gullig barnmorska som hette Pia. Grät ganska mycket då jag fortfarande inte mår bra alls. Har ätit medicinen i 11 dagar idag. Känner ingen större förändring. Jag önskar så att jag snart kunde få möjligheten att må bra och glädjas mer.
Idag känns det som om saker börjar förändras till det bättre. Har mått ganska bra och det verkar som om medicinen börjat hjälpa. Snälla säg att det värsta är över och att jag snart blir mig själv igen. En solskens-glad blivande mamma.
Känner mig fortfarande inte helt kry. Vi höjde dosen igår till 30 mg. Hoppas att det kan hjälpa mig. Mår illa idag och har ont i huvudet. Är så trött på att må dåligt! Är så arg på ångesten! Varför kan den inte låta mig vara!?! Jag vill må bra nu!
Idag var jag på inskrivning på mödravården i Sverige. Träffade en väldigt gullig barnmorska som hette Pia. Grät ganska mycket då jag fortfarande inte mår bra alls. Har ätit medicinen i 11 dagar idag. Känner ingen större förändring. Jag önskar så att jag snart kunde få möjligheten att må bra och glädjas mer.
Idag känns det som om saker börjar förändras till det bättre. Har mått ganska bra och det verkar som om medicinen börjat hjälpa. Snälla säg att det värsta är över och att jag snart blir mig själv igen. En solskens-glad blivande mamma.
Känner mig fortfarande inte helt kry. Vi höjde dosen igår till 30 mg. Hoppas att det kan hjälpa mig. Mår illa idag och har ont i huvudet. Är så trött på att må dåligt! Är så arg på ångesten! Varför kan den inte låta mig vara!?! Jag vill må bra nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar