Pappa och Morfar firar Meja!

Mejas födelse ska firas ordentligt! Med cognac och cigarr som sig bör! :)

Mormor och Morfar på besök i Warszawa!

Äntligen får Meja träffa Mormor och Morfar för första gången!

Hon är mycket uppspelt och tycker livet är fantastiskt skoj! :)

Meja 2 veckor!

Nya bilder på vår fantastiska Meja Astrid Leliis! :)

Se den underbara bilden nedan när Meja ligger och ber och ser ut som ett helgon!

Hon är helgonalik precis som mamma! Ha Ha!

Våren är här!

Idag har Meja, mamma och pappa varit ute på en härlig vårpromenad!

Det har ätits glass i parken och vi har kollat på fåglar och fjärilar! (fast Meja har mest sovit)

Meja är så snäll och rar, sover mest hela tiden och är nästan alltid lugn och tillfreds. Hon skriker nästan ingenting. Bara när pappa är för långsam med maten! :)

Sakta med säkert börjar mamma hitta in i sin roll, men fortfarande kan hon vara sådär orolig av sig, tex när Meja inte har bajsat på hela dagen eller när hon har blivit torr och fnasig på händer och fötter. Pappa tycker att mamma ska försöka slappna av och han försöker övertala mamma att Meja mår alldeles utmärkt!

Uppdaterar med lite bilder på prinsessan sötlisa som är tagna under hennes första vecka i vår älskade lilla familj!

Många kramar från en mycket lycklig familjen Wahlström

Meja har fått en kusin!

Måndag morgon den 21/4 kl. 05:43 fick Meja en kusin!

Mamma har på bara 10 dagar blivit både mamma och moster för första gången!

VÄLKOMMEN LILLA PRINSESSAN!

Min mycket älskade syster och hennes älskling har efter lång väntan äntligen fått en välskapt flicka som vägde 3700 gram och va 50 cm lång!

Dessa två kusiner kommer att få mycket glädja av varandra när de blir lite äldre! Oj vad det ska lekas och busas!

Meja, mamma och pappa längtar efter att få träffa dig, familjens andra mirakel!

(O)Roligt att få barn..

Förvirrad. Maktlös. Osäker. Överrumplad. Känslomässig berg- och dalbana.

Oj varför har ingen berättat att det är så enormt stort och skrämmande mentalt att komma hem med en bebis första gången?

Första veckan hemma har minst sagt varit konstig. Ja konstig är rätt ord. Hur kommer det sig att man gråter när man är lycklig, varför känner man sig så oroligt över något som är så roligt?

Dagarna har gått väldigt fort denna vecka och vips så har vi varit hemma i 7 hela dagar!

Tiden rullar på med mat, bajs och sovklockan! Jag gråter mig genom de första dagarna hemma, inte för att jag är olycklig utan för att jag är så förvirrad. Hur ska jag kunna bli en bra mamma god nog till ett mirakel?

Jag försöker envist få igång amningen. Varför vet jag inte egentligt. Hon har fått ersättning i 5 dagar då jag inte fått någon mjölk efter kejsarsnittet. Hon verkar tycka mycket om det. Kanske ska jag sluta med amningen trots allt.

Min älskade Meja väntar på sin kusin som skall kika ut i dagarna. Hon sover väldigt oroligt natten mellan söndag och måndag. Kanske är det något på gång hemma på BB i Kalmar?

Meja och pappa brukar titta på tv tillsammans. Fast Meja har inte riktigt förstått tjusningen och sover hellre!

Meja Astrid Leliis

NU HAR ÄNTLIGEN VÅR PRINSESSA KOMMIT TILL VÄRLDEN! :)

VÄLKOMMEN TILL VÅR FAMILJ MEJA ASTRID LELIIS!

VI ÄLSKAR DIG GRÄNSLÖST!

KÄRLEK!

Kl 19:35 fredagen den 11/4 kikade en välskapt liten flicka ut ur ett hål i mammas mage!
Hon vägde 3175 gram och 48 cm av fullständigt perfektion! Hon är ett mirakel!

Måndagen den 14/4 åkte vi hem från sjukhuset.
Rädd, orolig, nervös, glad, lycklig, gråtmild, gråtmild och gråtmild. Oj vilken känslostorm! Jag är världen lyckligaste men gråter mycket och är orolig hur jag ska klara av en mammaroll till ett så fantastiskt barn! Jag är väldigt sentimental och oj vad känslor som stormar en på samma gång! Oro, nervositet, glädje, känner mig otillräcklig, orolig för att hon inte ska må bra osv...
Jag är trött och uppgiven samtidigt som jag är full av beundran och innerlig kärlek som gör att det knyter sig i magen!

Jag hoppas att jag är normal som känner såhär och jag vill inget hellre än att bli världens bästa och mest älskande mamma!


MAMMA OCH PAPPA ÄLSKAR DIG MEJA!

Det närmar sig..

Vår prinsessa bökar mer än någonsin, hon kan då inte fixerat sig än, då måste hon vara akrobat! :) Jag har magkatarr och mår illa fortfarande... förmodligen sviter efter förra veckans influensa.. Va fortfarande ganska dålig i magen och har svårt att äta. Inget smakar.

Igår den 2/4 var vi hos läkaren igen och blodtrycket är stabilt och CTGn visade fina hjärtslag på ca 140 slag per minut! Lillfisen mår bra, mamma är den som är lite hängig och trött! Ska tillbaka på lördag, mitten av v 38, och besluta om när jag kommer att snittas. De vill fortfarande att vi ska välja kejsarsnitt då mitt blodtryck visserligen är stabilt men för högt. Det ligger kring 140/95 hela tiden och det är lite för högt. Jag gör som läkaren säger, vill inte riskera barnets eller min hälsa fast jag egentligen ville testa att föda naturligt..To be continued...

Japp då va leveransdatumet satt! :) På fredag den 11/4 kl 19:00 kommer vår prinsessa att göra en häpnadsväckande entre! Det känns lite konstigt att kunna bestämma när man ska bli förälder men det känns samtidigt skönt att äntligen få veta. Förra veckan va nästintill hysterisk och vi visste knappt in eller ut. Ska hon komma idag, imorgon, om en vecka...?

Mina värden ser stabila ut. Blodtrycket oförändrat högt men stabilt på ca 150/95. Ska tillbaka på tisdag 8/11 för CTG och urinprov. Ser allt bra ut då så kanske det är sista checken innan fredag!

Japp det blev sista checken idag tisdag, trycket va stabilt och bra, 140/85 och CTG gick fint. 140 slag per minut. Hon har lugnat sig lite! Så nu är det verkligen countdown! Hua vad spännande!

Jag blir alldeles alldeles nervös! :)

Dagen före dagen D! :)

En vän ringde och frågade vad jag hade gjort sista dagen i mitt liv... ha ha... jo vad har jag gjort idag? Jag har försökt att inte tänka så mycket på morgondagen, tror jag mår bäst av att inte oroa mig. Men det är lättare sagt än gjort. Har varit iväg och fikat med en vän, kollat lite i affärer och tagit det lugnt. Ska vila resten av kvällen nu! Hoppas att jag får sova nåt i natt.

Imorgon fredag skall vi infinna oss kl 17:00 på Damiana. Kl 19 beräknas vår prinsessa kika ut! Om ni bara visste hur mycket jag önskar att hon mår bra och är frisk! Är det normalt med tankar som: Kan man ändra sig nu? Hur ska det här gå? Vad har vi gett oss in på? Känner en blandad känsla av oro, glädje och ovisshet. Ungefär som när jag plussade på stickan! :)

3 timmar innan vi ska åka in till Damiana! Känns helt surrealistiskt! Det jag har kämpat för och väntat på i 9 månader ska visa upp sig för första gången idag! Det är ett mirakel! Känner mig lite vilsen, vet inte vad jag ska känna.. är rädd att nåt ska gå fel med ingreppet eller med prinsessan... kanske är det försvarskänslor som gör att jag inte vågar vara uppspelt och hysteriskt förväntansfull?

30 minuter innan vi ska åka in! Oj Oj nu börjar det kännas i magen! Önskar Önskar Önskar att allt ska gå bra!!Nästa gång jag skriver här så vet vi hur allt har gått... spännande!

Håll alla tummar och tår för oss!