Det närmar sig juletid...

Det rosenröda fortsätter! :) Livet är underbart och jag älskar min blivande man och mitt älskade barn mer och mer för varje dag! Något komiskt som jag märkt är att jag är betydligt mer trög i huvudet nu när jag är gravid! Tänker segt, glömmer saker, kan inte koordinera eller göra flera saker samtidigt. Minns inte vad jag själv sagt för en timme sen... Hoppas inte att bebben blir allt för lik mamma!

Jaha... en svacka i det rosenröda... Migränen är tillbaka och förstör nästan hela denna vecka!

Ringde min läkare och fick en tid, vill kolla upp blodtrycket och blodvärderna igen så att inget är fel. Skönt att bara kolla upp! Magen växer och jag har nu gått upp mitt/mina första kilon. Hur mycket får vi reda på idag när vi ska till läkaren!

Åh bästa läkare och bästa sjukhus! De tar sån bra hand om mig och trollungen! Känner mig hur trygg som helst! Proverna såg bra ut, lite brist på magnesium, ska äta några extra magnesiumtabletter men urinprovet var bra! Skönt! :)

Veckan vände och nu är det bättre än någonsin! Har börjat sätta klockan och börja dagen med en kort promenad, ofta ner till fåglarna och mata dem i parken! Ingen huvudvärk kvar! :)

Det bästa med den här veckan är ändå att vi igår fick reda på att vår trollunge är en liten fröken trollunge! :) En liten vacker prinsessa ska det bli! Pappa är överlycklig! Mamma med såklart! Vi har börjat prata mer om namn nu när vi vet att det blir en underbara flicka.

Favoriter just nu är:

Alva
Moa
Stella
Meja

Åker till Sverige för att fira jul och nyår! Ser verkligen fram emot en jul med familjerna och att få må bra och äta och dricka gott! :) Ingen huvudvärk alls, superskönt! Magen växer varje vecka! Fantastiskt! Hoppas att jag kommer i bröllopsklänningen som jag ska ha om en månad... Underbart skoj att träffa min älskade syster som nu är i v 25, dvs nästan 2 veckor före mig! Hennes mage va så fin så! :)

Mår fortfarande mycket bra! Känner mig lite tröttare än förra veckan, men det beror troligtvis på att vi fart och flängt rätt mycket över julhelgen! Många vänner som skall besökas! Börjar få vatten i fötterna och vaderna, får väldigt ont om jag står upp för länge! Tur att Johan så "gärna" masserar fötterna åt mig! Nyårsafton var mysig men jag blev trött ganska exakt efter tolvslaget! Hem och sova! :)

Glädje!

Detta har varit den bästa veckan på länge! Bara lite ont i huvudet någon dag, kräkts en gång enbart och kunnat äta bra! :) Magen fortsätter att växa och snart är det dax för 3D UL och det ska bli såå spännande! Samtidigt är jag lite rädd att de inte ska se något hjärta längre... men jag antar att alla blivande mammor oroar sig ibland. Mamma och Pappa längtar efter dig!

Första dagen i v 18! Det går väldigt fort nu känns det som! Veckorna bara rullar iväg! Jag har märkt att jag har mycket sämre koll på saker och att jag glömmer saker som jag precis frågat om... komiskt att man kan tappa kollen såhär när man är gravid! :)

Huvudvärk som kommer och går fortfarande, dock inget illamåendet och aptiten börjar hitta tillbaka! Vägde mig idag för första gången sen inskrivningen. Jag har inte gått upp något än! Konstigt med tanke på magen men jag tror att jag gick ner i vikt i början när jag mådde så dåligt. Det känns bara bra att jag inte gått upp för mycket!

Ibland ser jag svarta runda fläckar när jag kollar åt sidan, ungefär som man kan se om man blundar. Säkert inget konstigt.Premiär för förstoppningen! Aj vad ont det gör, får ta en microlax ibland när det blir riktigt illa...

Idag var jag hos gynekologen igen! Blodtrycket va fortfarande normalt 120/80 och mina blodprov var mycket bra! Jag vägde mig och jag vägde 64,5 kg, när jag skrev in mig i v 5 vägde jag 65,5 så jag har fortfarande inte gått upp något i vikt. Fick höra hjärtljuden idag för första gången utan att det gjordes ett UL! 145 slag per minut! Det kändes underbart att få bekräftelse på att det lilla livet fortfarande har ett tickande hjärta! *LER*

Bokade in en tid för 3D UL den 27/11 kl 17:00!

I slutet av denna vecka åkte jag på en förkylning med lite feber och halsont! Usch... Tar det mest lugnt, vilar hela tiden, vill inte att det ska blir värre. Vill att bebisen ska må bra! Har dock läst att förkylningar tar lite hårdare på blivande mammor då kroppen helt korrekt prioriterar bebisens välmående i magen! Kroppen är fantastiskt!

Har idag pratat med Margaret på Damian Hospital för första gången och bokat tid för att komma dit och få se deras sjukhus. Väljer mellan detta och ett annat som heter St Sophia. Ska försöka besöka båda! På Damian hade de ingen föräldrargrupp på engelska men Margaret erbjöd sig att hjälpa till extra om jag önskade det! Mycket trevlig kvinna, bra engelska. Har lämnat meddelande till Maria, barnmorskan som Jennie hade på St Sophia, hoppas hon återkommer. De har föräldrarutbildning på engelska som börjar efter årsskiftet!

Har haft en riktigt underbar vecka! :)

Har haft lite ont i huvudet och är fortfarande genomtäppt i näsan men annars är allt bara bra!

Johan friade i fredags! (23/11) :) Naken i badkaret! Vilken lycka att se denna underbara syn!

I lördags den 24/11 besökte vi Damiana sjukhus och beslöt oss för att föda där! Fick en mycket positivt intryck av sjukhuset och personalen! Känns jätteskönt!

Idag söndagen den 25/11 så kände jag första riktiga rörelsen i magen! :) Sådan lycka! Det är första gången som jag är säker på att det va bebisen som rörde på sig!

Ja förstå vilken underbar vecka! Val och barnvagn, sjukhus, frieri, bröllopsplaner och första rörelsen i magen! :)

Trodde nästan inte att jag skulle må bättre än förra veckan! Men denna vecka har jag inte ens ont i huvudet eller snor i näsan! :) Har fått större aptit och äter med glädje för första gången under graviditeten! Nu börjar det rosenröda alla pratar om! Nu vill jag ha minst 10 såna här underbara veckor till! Älskar dig min lilla trollunge! :)

Bättre tider!

Idag har jag bestämt mig! Är så trött på ångesten och rädslan för allt så nu struntar jag i den! Den tar för mycket plats i mitt liv! Nu ska jag fokusera på positiva saker och längta och älska lilla trollungen i magen!

Hemma i Warszawa igen.Mår mycket bättre psykiskt! :) Mår fortfarande lite illa, har inte så stor aptit och är mega-trött. Antar att det är normala graviditetsymptom! Känner mig hängig och inget är jätteskoj. Försöker vila mycket men åtminstone aktivera mig minst en gång om dagen. Har varit på återbesök hos min polska gynekolog, allt såg bra ut, han tyckte att jag skulle fortsätta med min medicin. Kändes jätteskönt att höra. Imorgon ska vi på VUL! Ska bli jättespännande!Idag har vi varit på VUL! Allt såg jättebra ut och trollungen var 6,3 cm från rumpa till huvud! Hjärtat slog med 147 slag per minut och Nupp-testet så bra ut!

Veckan gick väldigt fort! Fick väldig huvudvärk i några dagar men det har gått över nu. Skönt. Kräktes en av dagarna och har ingen vidare aptit. Mår väldigt bra psykiskt och är jättelättad över att jag börjar se fram emot graviditeten! :)

Är fortfarande väldigt trött och har ofta ont i huvudet. Var hos en läkare för att kolla upp huvudvärken, det visade sig vara hormonell migrän som man kan få när man är gravid. Bara bita ihop! Försöker att inte ta alvedon då jag inte vill äta för mycket tabletter. Men ibland måste jag för att kunna sova.

Trött och ont i huvudet. Fast om jag jämför hur jag mådde de första 13 veckorna så känns det här som ingenting. Fysiska krämpor hanterar jag bättre än psykiska. Magen har börjat växa rejält och nu ser jag verkligen gravid ut! Mamma och Pappa är jättestolta över den underbart fina magen! :)

5 veckors kamp

Jag är garanterat gravid. Det fick jag veta idag med besked! Idag är första fläskpannkakedagen! Jag vaknade i morse och kräktes nästan direkt. Sen har dagen bestått i att försöka dricka blåbärsoppa i små potioner.

Tyvärr har jag fått kraftiga känningar av panikångest i samband med illamåendet. Det verkar som om min kropp förknippar fysiskt illamående med ångest. Jag som trodde att jag skulle slippa känna dessa känslor igen. Värst är inte själva illamåendet utan rädslan för återfall och panikångestattacker. Jag vill inte att mitt barn ska fara illa. Jag hoppas så innerligt jag bara kan att jag mår bättre snart. Gråter floder och har svårt att sova. Drömmer mardrömmar och just nu är livet inte speciellt roligt.

Jag försöker hänga upp tillvaron på ett inlägg som jag fick i en forumtråd gällande ångest.

"Du får se illamåendet som ett brev från en liten som vill berätta att den kommer snart"

29/8 2007

Idag var vi på första besöket hos gynekologen. Han gjorden en gynundersökning och tog mitt blodtryck. Allt såg bra ut och han bekräftade min graviditet! Mitt blodtryck var 100/60.

I morgon bitti ska jag ta blodprover och lämna ett urintest. I nästa vecka när jag gått in i vecka 8 ska vi göra första VUL! Det ska bli jättespännande! Undrar vad de hittar? En eller kanske två små knoddar? :)

30/8 2007 Kvällen

Fick en klump i magen när jag läser om många som varit på VUL i vecka 6-8 och där de inte sett något foster utan bara en hinnsäck... Blir jätteorolig. Vill så gärna att mitt lilla barn ska må bra!

Vill egentligen inte skriva så mycket om det här. Det är så känsligt. Jag börjar gråta. Det illamående jag började känna av i vecka 7 övergick i ett återfall av min tidigare behandlade panikångest. Jag flög hem till Sverige för behandling och har fått Fluoxetin 20 mg utskrivet. Jag mår inte bra psykiskt, medicinen har inte börjat hjälpa än samt att jag känner sån oro för att medicinera med ssri under graviditeten. Är så rädd att något ska gå fel. Samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta graviditeten utan den hjälpen. Jag har inget val. Mår väldigt dåligt just nu.

Var på VUL i Kalmar den 6/9 och fick se min lilla ärta! :) Ett liten hjärta pickade och storleken var som en vindruva!

Idag var jag på inskrivning på mödravården i Sverige. Träffade en väldigt gullig barnmorska som hette Pia. Grät ganska mycket då jag fortfarande inte mår bra alls. Har ätit medicinen i 11 dagar idag. Känner ingen större förändring. Jag önskar så att jag snart kunde få möjligheten att må bra och glädjas mer.

Idag känns det som om saker börjar förändras till det bättre. Har mått ganska bra och det verkar som om medicinen börjat hjälpa. Snälla säg att det värsta är över och att jag snart blir mig själv igen. En solskens-glad blivande mamma.

Känner mig fortfarande inte helt kry. Vi höjde dosen igår till 30 mg. Hoppas att det kan hjälpa mig. Mår illa idag och har ont i huvudet. Är så trött på att må dåligt! Är så arg på ångesten! Varför kan den inte låta mig vara!?! Jag vill må bra nu!

Förväntans tider

Japp då va det dax igen!

Ägglossning på G! Då vet Johan vad det är som gäller! :)



Fortfarande ovetandes med mensvärk! Mensen kommer vilken dag som helst nu. Det känner jag. Ont i huvudet, dåligt humör, gnällig och trött. Nehe, inte den här gången heller tänker jag för mig själv.

Hmm... Mensvärken är ju ett klart tecken på att den kommer inom några dagar. Ingen bebis den här gången heller. Jag går på fest! Min bästa väns bröllop! Jag tar ett extra glas vin, eller två, för det gör ju inget när jag ändå inte är gravid! Tror jag ja.

Vad konstigt att mensen är sen. Jag har ju haft mensvärk i över en vecka nu men inget kommer..

Idag plussade vi!! :) Den 15/8 2007!

Det känns underbart och väldigt spännande! Just nu är jag lite nervös för att något ska hända. Har haft mild värk, likt mensvärk i över en vecka nu och har det fortfarande. Är väl rädd för att mensen ska komma trots allt... Men jag har hört att det är vanligt att man är spänd likt mensvärk i början av graviditeten.

Jag tror att Johan är överlycklig men han vågar inte riktigt lita på testet utan vill vänta tills vi varit hos farbror doktorn hemma i Warszawa.. Den här dagen har vi längtat efter!! Jag har fortfarande "mensvärk" till och från men inte lika ofta längre.

Jag är inte hungrig och sugen på saker som jag alltid var innan. Är trött, speciellt efter att jag ätit lunch. Måste sova en stund nästan varje dag. Har mängder med flytningar. Genomskinliga eller gulavita. Mycket mer än jag hade innan jag blev gravid. Varje gång jag känner att det "rinner till" blir jag orolig att jag får mens. Johan har börjat förstå nu. Han är så glad och stolt som en tupp!

Veckorna sniglar sig fram... Längtar efter känslan att ha ett annat liv i magen. Denna vecka har jag inte haft några syptom alls knappt. Sover till och från oroligt med många drömmar och toalettbesök. Sporadiskt känner jag av växvärk men mycket mindre denna vecka än förra. Så just nu känner jag mig knappt gravid. Kanske skulle köpa ett test till?

I nästa vecka ska jag på första besöket hos gynekologen. Ska bli så spännande och jag är redan lite nervös. Johan följer såklart med mig och håller mig i handen! :) Johan har nog redan bestämt namn. Han är mycket bestämd. Blir det en fotbollstokig pojk så ska han heta Max. Om det blir en flicka lika söt som sin mamma ska hon få namnet Moa. För det har pappa redan bestämt!

Beslutet

Warszawa 3/5 2007

Vi slutade att skydda oss.

Det har känts som ett stort beslut att sluta skydda oss. Förmodligen mest för mig, Johan har länge velat ha barn. Det säger han i alla fall.

Jag tror att han menar det. Det känns så definitivt på något sätt. Inte för att jag inte vill och inte heller för att jag är rädd att binda mig. Jag vet att det kan dröja år innan man lyckas bli gravid. Samtidigt kan gåvan komma direkt. Det känns bara definitivt.

Rädslan för att något ska gå fel är stor, eller kanske inte, jag kan inte riktigt bestämma hur jag känner. För visst kan jag väl bli gravid? Det kan väl inte vara så illa att jag inte kan alls. Innerst inne känner jag att det inte kan vara så. Kroppen vill.

Att vara gravid och föda i ett land där man inte kan språket och där engelskan är det språk som används mest av oss utlänningar väcker många tankar. Hur funkar vården här? Hur är läkarna? Vad händer? Kan jag känna mig trygg? Ett virrvarr av orosmoln i huvudet.

Men oj vad jag vill detta. Tror jag i alla fall. Har jag tänkt efter, frågar jag mig själv. Ibland undrar jag om det är på grund av alla vänner omkring oss som skaffar familj, som gör att det känns som att det är dags. Är beslutet framkallat av stress? På ett sätt kan det nog ligga något i det. På ett annat sätt inte. Miljön vi lever i är långt ifrån stressig.

Vi har aldrig haft det bättre tillsammans. Jag känner mig så redo som man kan göra utan att egentligen veta vad det är man gör sig redo för. I hela mitt liv har jag funderat på hur det känns den dagen man beslutar att man tillsammans med den man älskar vill bli tre.

Igår var den dagen.

Jag längtar efter att bära på det mest värdefulla som finns. Jag längtar efter en egen familj. Jag längtar efter att få vara någons mamma och göra mitt absolut bästa för att vara världen bästa.

Jag längtar.

Vårt samliv känns djupare än någonsin och på något sätt så har det fått en sån vacker prägel. Det är mer passionerat och det känns genuint och starkt varje gång. Vi älskar med varandra för att vi innerligt vill dela en underbar gåva. Vi älskar för att vi två tillsammans är det finaste som finns.

Det känns i hela kroppen.