(O)Roligt att få barn..

Förvirrad. Maktlös. Osäker. Överrumplad. Känslomässig berg- och dalbana.

Oj varför har ingen berättat att det är så enormt stort och skrämmande mentalt att komma hem med en bebis första gången?

Första veckan hemma har minst sagt varit konstig. Ja konstig är rätt ord. Hur kommer det sig att man gråter när man är lycklig, varför känner man sig så oroligt över något som är så roligt?

Dagarna har gått väldigt fort denna vecka och vips så har vi varit hemma i 7 hela dagar!

Tiden rullar på med mat, bajs och sovklockan! Jag gråter mig genom de första dagarna hemma, inte för att jag är olycklig utan för att jag är så förvirrad. Hur ska jag kunna bli en bra mamma god nog till ett mirakel?

Jag försöker envist få igång amningen. Varför vet jag inte egentligt. Hon har fått ersättning i 5 dagar då jag inte fått någon mjölk efter kejsarsnittet. Hon verkar tycka mycket om det. Kanske ska jag sluta med amningen trots allt.

Min älskade Meja väntar på sin kusin som skall kika ut i dagarna. Hon sover väldigt oroligt natten mellan söndag och måndag. Kanske är det något på gång hemma på BB i Kalmar?

Meja och pappa brukar titta på tv tillsammans. Fast Meja har inte riktigt förstått tjusningen och sover hellre!