Separationsångest...

Snart kommer vi att lämna Warszawa. Inte bara för att åka hem till Sverige på semester, utan för gott..

När jag skapade inläggen om varför jag kommer sakna och inte sakna Warszawa så insåg jag vad det är som betyder allra mest. Det är ingen historia, inga parker, affärer eller restaurangbesök.

Det är de fina vännerna som vi lärt känna och som vi nu skiljs ifrån.

Jag började leta efter en bild till detta inlägg och hade svårt att välja. Tack vara våra underbara vänner här i Warszawa så har vi haft mängder med underbart roliga stunder. Hur ska en bild kunna återspegla hur lyckligt lottade vi har varit som har fått lära känna dessa människor.

Jag låter därför detta inlägg vara utan bild. Ni finns i våra hjärtan.